Vi kan ofta läsa diskussioner i media angående Försvarsmaktens och Polisens anammande av Pride-flaggan och deras medverkan i Pride. En del människor hävdar att Pride och HBTQ-frågor endast handlar om lika rättigheter och människovärde. Andra menar att myndigheter inte skall hålla på med politisk aktivism, trots att man mycket väl kan stödja HBTQ-rörelsen. Myndigheter skall vara neutrala i sin myndighetsutövning, menar dessa personer.

En kritik som inte förekommer är dock en som inriktar sig på HBTQ-rörelsens ideologi och budskap. Det visar sig att denna inte handlar om ”lika rättigheter” och ”människovärde” utan i själva verket är radikalt vänstervriden. Problemet är inte så mycket att myndigheter tar ett politiskt ställningstagande, utan snarare att det är ett ställningstagande för ett radikalt vänsterperspektiv.

Ideologi

HBTQ-rörelsen är del av en vänsterradikal frigörelseideologi där normer, tabun och konventioner, främst sexuella sådana, kritiseras och söks upphävas. Tanken är att rådande normsystem är ett västerländskt, borgerligt och patriarkalt påfund som förtrycker människor som inte passat in.

En viktig grundbult i denna ideologi är Wilhelm Reich och dennes The sexual revolution (1974 [1936]). Reich menade att samhällets sexualmoral undertryckte människans undermedvetna sexuella drifter, hennes libido. Människans sanna natur ligger i de biologiska drifterna och begären, och allt annat än ett mer eller mindre fullständigt frigörande av denna ”sexuella energi” skapar hos människan psykiska och sociala besvär. Även sjukliga eller perversa drifter, såsom sadism, var ”naturliga” för Reich och borde ges fria tyglar. Med ”natur” menade Reich det vi kan kalla för okultiverade och ohämmade begär, snarare än en antik förståelse av ”naturen” som något människan kan fullända och kultivera inom en civilisations normativa och institutionella ramverk. Reich hyllar den ”djuriska” delen av människan, och att söka ”upphöja” denna är detsamma som att förtrycka människan:

”Another moralistic back door of official sexology is the manner of speaking about the ’civilizing’ and ’spiritualizing’ of sexual relationships… Even if it uses general phraseology, the ’ennobling of the sexual drive,’ the slogan of a wide sector of sex reform, means something quite concrete, namely, the repression or paralysis of the sexual drive”

Äktenskaplig trohet, återhållsamhet, blygsamhet, skam och så vidare bör avfärdas enligt Reich till förmån för en ohämmad tillfredställelse av alla former av sexuella begär, hur perversa eller sjukliga dessa än är (han erkänner inte skillnad mellan en normal och en onormal sexualitet).

Michel Foucault, en av vänsterns stora tänkare, skapade en filosofi som helt överensstämmer med Reich. Alla idéer om normalitet, lämplighet, önskvärdhet och så vidare är endast förtryckande skapelser som utövar makt över människor och får dem att inordna sig i systemet. Inget är i sig normalt, lämpligt eller önskvärt, utan dylika distinktioner skapas historiskt och bibehålls genom grupptryck, indoktrinering och krav på konformitet. Foucault ville genom sin filosofi uppnå ett upphävande av skillnaden mellan det som är moraliskt och omoraliskt, idealt och klandervärt, dygdigt och lastbart och så vidare. Att kalla något moraliskt är att kalla det motsatta för omoraliskt, något som gör att vissa människor inte når upp till gällande moralisk standard. Dessa människor marginaliseras, enligt Foucault, och dessa underordnade grupper kan endast få upprättelse om alla individer frigörs till att vara och göra precis som de vill, oavsett moralisk kvalitet.

Detta är grunden för olika former av ”sexualliberala” och radikala idéer idag. Inom HBTQ-rörelsen kom det historiskt bland annat till uttryck i främjandet av pedofili.

Försvar av pedofili

Ett tydligt exempel på HBTQ-rörelsens ideologi är den öppna kampanj för att legalisera pedofili som RFSL förde under 70- och 80-talen. RFSL skrev ett remissyttrande år 1983 där de menade att byxmyndighetsåldern borde avskaffas och att ”pedofilen skänker ömhet och kärlek” (Gustavsson, 2019). Den man som skrev detta var Kjell Rindar, tidigare förbundsordförande för RFSL, och som höll invigningstalet på Stockholm Pride år 2011.

År 1991 debatterade RFSL internt om man skulle återupprätta en avdelning för att kämpa för pedofilers rättigheter, men avslog detta eftersom den allmänna opinionen var emot det (alltså, inte för att det är perverst och moraliskt förkastligt). Dessutom:

”Så sent som 1993 avslöjade Dagens Nyheter att RFSL gav ut en reseguide som tipsade om vart man skulle åka utomlands om man ville ha sex med barnprostituerade – inte bara vilka länder, utan även specifikt vilka barer och exakt vilka ’tjänster’ som erbjöds”

Samma mönster finns över hela världen. HBTQ-rörelsen har öppet drivit på för legalisering eller ursäktande av pedofili. I Storbritannien hade Paedophile Information Exchange under 70-talet stort stöd bland HBTQ-organisationer och var ofta inbjudna att tala på universitet. Apologeter för pedofili var även verksamma inom FN:

”Världens största paraplyorganisation för HBTQ-rättigheter, International Lesbian, Gay, Bisexual, Trans and Intersex Association (ILGA), blev år 1994 fråntagna sin konsultativa status i FN efter att det uppdagats att ILGA hade flera medlemsorganisationer vars uttryckliga mål var legalisering av pedofili”

Michel Foucault, som själv var pedofil, argumenterade tillsammans med Guy Hocquenghem och Jean Danet år 1978 att pedofili borde vara lagligt. Foucault menade att samhällets föreställningar angående sexualitet, även vad gäller pedofili, är förtryckande system som söker styra över människor:

”It could be that the child, with his own sexuality, may have desired that adult, he may even have consented, he may even have made the first moves. We may even agree that it was he who seduced the adult… Consequently, the child must be protected from his own desires, even when his desires orientate him towards an adult. The psychiatrist is the one who will be able to say: I can predict that a trauma of this degree of importance will occur as a result of this or that type of sexual relation. It is therefore within the new legislative framework – basically intended to protect certain vulnerable sections of the population, with the establishment of a new medical power – that a conception of sexuality and above all of the relations between child and adult sexuality will be based; and it is one that is extremely questionable”

Fortsatt sexualisering av barn

Inom akademin finns fortfarande denna vänsterradikala tendens att sexualisera barn. Dyer (2017) avfärdar exempelvis att det finns något sådant som en normal och hälsosam utveckling av barn. Istället borde utbildning och uppfostran omfamna ”… the child’s queer curiosity and patterns of growth”. Hon menar att barndom är en social konstruktion som innehåller föreställningar om oskuldsfullhet och vad en normal utveckling innebär. Detta, menar Dyer, undertrycker de ”möjligheter” som finns för barn att utvecklas enligt andra typer av mönster. En ny form av utbildning skulle istället fokusera på att destabilisera barns identitet (som ju är artificiellt konstruerade):

”I suggest that the queer contours of childhood are the child’s desires that refuse to grow up toward normative ways of being an adult and therefore, also, the residual adult desire to play and to be creative. In this sense, I borrow from queer theory’s insistence that queerness is that which undoes identity, not what holds it together. I am not interested in only promoting queer as a category of identity that promises social cohesion. Rather… queer is not what makes us recognizable to the other, it is what undoes us and what, here, can work to undo the innocent Child”

Dyer menar att det exempelvis är viktigt att upphäva gränsen mellan barn och vuxen och erkänna barns sexualitet. Barn bör betraktas om ”queer” och vuxna bör stötta och erkänna deras ”… imaginative inquiries about sexuality”. Hon påstår att även om sexuella övergrepp leder till trauma bör vi inte ignorera barns ”… agentic relationship to perverse and queer sexuality…. [and] the possibility for children and youth to recruit amounts of bodily pleasure”. Om detta låter som ett slags rättfärdigande av sexualisering av barn så är det inte särskilt underligt, det är nämligen precis vad det är.

Denna typ av ursäktande av pedofila böjelser kommer även till uttryck inom public service. Neuding ger ett exempel från SVT:s ”Klittra och runka. Visste du detta om onani?” (Neuding, 2018). Programmet låg under avdelningen ”Barn”. Neuding påpekar:

”… en bild på en snopp, en snippa och ett foto på vad som tycks vara ett par barnhänder mot naken hud. Till programmet har SVT riktat en nätenkät till barn med frågan ’Brukar du onanera?’, och redovisar sedan resultatet: De flesta barn som svarar på frågan har inte onanerat. De som producerar SVT:s barnprogram tycks inte begripa att detta är en fråga som barn inte ska behöva få från främmande vuxna”

Det är angeläget att vi alla funderar över hur sunt det är att barn genom skola och barnprogram utsätts för sexuellt innehåll på detta sätt.

Dagens HBTQ-rörelse

Claphaminstitutet genomförde 2018 en granskning av Stockholm Prides programutbud som undersökte vilka inslag som erbjöds. Det framgår tydligt att ovanstående vänsterradikala och ”sexualliberala” idéer är vad Pride står för.

Normkritiken är en väldigt framträdande punkt och förekommer ofta. Normer nämns sällan i positiva ordalag utan anses förtrycka människor. De bör därmed kritiseras, brytas ned och ifrågasättas. Traditionella normer bör helst försvinna. Ordet ”moral” ges också en negativ klang. Likt Foucault och Reich ovan är ”moral” endast ett hinder för det fria begärsuppfyllandet, och därmed marginaliserande och förtryckande. Relationer framställs också negativt, detta eftersom HBTQ-rörelsen är relationsanarkistisk och företräder ”fria relationer” och ”polyamorösa” förhållanden som inte binder människor till varandra:

”Ett återkommande tema på Pride är en anarkistisk, regellös relationssyn där den enskilde står helt fri från alla band och uppmuntras att söka sexuella kontakter helt utan åtaganden. Detta sker ofta i anslutning till en så kallad ’polyamorös’ grundsyn”

Sex framträder som det allt överskuggande värdeordet:

”Under denna kategori finner besökaren en föreställning om ’att knulla för världsfreden’, ’snuskbingo’, eller ’en workshop om sexleksaker för kuk och anal’. Man finner också konkreta förslag om ’Hur kan jag knulla hett, vilt och intensivt med vilka jag vill när jag vill utan att vara orolig för könssjukdomar’. Under rubriken ’Storleken har betydelse’ diskuteras rent fysiska företräden utifrån förutsättningen: ’Kukar och kukstorlekar är onekligen i fokus för många dejtande bögar och inte minst appar som Grindr’. Andra seminarier erbjuder ’erotiska rollspel med djuriska teman (…) Finns även tillfälle att titta på och testa djuriska accessoarer’, eller frågar ’Vilken dildo ger bäst utdelning?’ Dessa programinslag… har alltså ganska genomgående ett explicit fokus på det rent fysiska, och kopplingar till relation eller djupare former av mänsklig gemenskap saknas i princip helt”

Under Pride finns även flertalet inslag som handlar om våld, sadism och masochism, även zoofili (att bli sexuellt upphetsad av djur) finns som tema. Självskadebeteende i sexuellt syfte förekommer likaså som inslag och Pride förefaller dessutom vara väldigt drogliberalt. Det finns kort sagt en bejakande syn på alla former av utsvävningar, alltid med fokus på könsorgan och njutning, snarare än relationer, trohet och andra ”borgerliga” idéer.

Sammanfattningsvis är Pride ett sex- och drogliberalt jippo som främjar perversion, normkritik och anarki. Clamphaminstitutet menar att Pride direkt motverkar folkhälsan i dess romantisering av prostitution, självskadebeteende, droganvändning och så vidare. De menar vidare:

”Ett genomgående drag i Pride är en filosofi av normbrytande hyperindividualism, en anda som går i linje med ett alltmer narcissistiskt klimat i samhället. Samtidigt blir detta en filosofi och ett lokalt kulturklimat som kan bli till människors skada istället för att inlemma dem i grundläggande värderingar som är kollektivt förankrade i samhället i stort”

Myndigheterna och Pride

Försvarsmaktens, Polisens och andra myndigheters omfamnande av Pride och HBTQ-rörelsen framstår efter denna genomgång som mycket problematisk. Problemet är inte att de inte är neutrala, utan snarare att de öppet stödjer en vänsterradikal rörelse och ideologi. Som vi tidigare har talat om är det kanske inte möjligt att inta en neutral ställning i moraliskt relevanta frågor (se här och här).

HBTQ-rörelsen står för en ideologi som vill främja dekadens och perversitet, den söker upphäva och förlöjliga moraliska omdömen gällande sexuella beteenden. Allt är okej, enligt denna syn, och inget kan klandras eller fördömas. Ibland kvalificerar företrädare sin ståndpunkt med att det måste finnas samtycke. Så länge det finns samtycke är saker som pedofili, nekrofili, tidelag, incest och så vidare acceptabla, och ingen har rätt att döma samtyckande personers sexualitet. Men de flesta människor tycker förstås att dessa exempel är perversa och bör utgöra grund för moraliskt klander. Men varför är det så? I nästkommande inlägg skall vi reda ut detta.

Här avser jag avsluta med att hävda att svenska myndigheter visst kan ta ställning, men detta ställningstagande bör då grunda sig i en etik. HBTQ-rörelsen bygger på ett avfärdande av etik till förmån för hämningslös begärsuppfyllelse och perversion, de hävdar att ingen bör fälla etiska omdömen angående sexuellt beteende. Man kan fråga sig om samhället bör motverka dylika idéer, men det bör absolut inte stödja dem.

Litteratur

Dyer, Hannah, 2017. ”Queer futurity and childhood innocence: Beyond the injury of development” i Global Studies of Childhood, vol. 7:3, ss. 290-302

Malmgren, Bengt, Ewert Therése & Sundberg, Lars-Göran, 2018. Det färgglada mörkret: en granskning av innehållet i Stockholm Pride och dess konsekvenser för folkhälsan. Claphaminstitutet

Foucault, Michel, 1988. Politics, philosophy, culture – Interviews and other writings, 1977-1984.New York: Routledge, översättning Alan Sheridan m.fl.

Gustavsson, John, 2019. ”Pedofilerna och HBTQ-rörelsens mörka historia” i Det goda samhället, 2019-01-02

Neuding, Paulina, 2018. ”Påträngande sexprat i SVT:s barnutbud” i Dagens Samhälle, 2018-03-05

Reich, Wilhelm, 1974 [1936]. The sexual revolution. New York: Farrar, Straus and Giroux, översättning Therese Pol