För en genomgripande kritik av den feministiska ideologin, införskaffa gärna min bok: Kön och makt i historien – en kritisk idéanalys av feminismen. Där diskuteras dessa och många andra frågor ingående.

I tidigare inlägg har vi diskuterat olika former av feministisk mytbildning (se t.ex. här och här). Följande inlägg kommer handla om en annan feministisk myt, nämligen föreställningen att löneskillnader mellan män och kvinnor skulle vara oskäliga och grunda sig på diskriminering.

Vad säger statistiken?

Först och främst kan det vara av värde att visa att det faktiskt inte existerar några statistiskt relevanta skillnader. Vanligtvis hävdar den feministiska lobbyn att kvinnor endast tjänar en viss andel av vad män tjänar. Exempelvis är det vanligt att de hänvisar till statistik som jämför alla heltidsarbetande män och kvinnor och som visar att kvinnor tjänar ungefär 85 procent av vad män tjänar.

Feministen nöjer sig ofta med detta och anser att hennes tes om diskriminering av kvinnor är bevisad. Sanningen är dock en helt annan. Det visar sig nämligen vid närmare analys, när man tar i beaktande att män och kvinnor har olika utbildning, arbetar med olika saker, arbetar i olika sektorer och så vidare, att löneskillnaden försvinner. Medlingsinstitutet kommer exempelvis fram till att löneskillnaden mellan män och kvinnor endast är 3,7 procent när ålder, utbildning, arbetstid, sektor och yrkesgrupp tas i beaktande. Även denna skillnad är dock troligen överdriven:

”När alla orsaker som går att härleda ur statistiken gåtts igenom återstår en oförklarad skillnad. Denna skillnad beror inte nödvändigtvis på diskriminering utan är oförklarad med den tillgängliga statistiken. Om statistiken hade kunnat mäta fler faktorer hade sannolikt skillnaden krympt” (Medlingsinstitutet, 2017)

Mer detaljerade studier, som tar i beaktande fler skillnader mellan hur män och kvinnor beter sig på arbetsmarknaden, visar att lönegapet försvinner fullständigt. Warren Farrell (2005) har i en ingående analys visat att män och kvinnor gör väldigt olika val när det kommer till yrkeslivet, exempelvis vad gäller arbetstid, villighet att flytta, villighet att utföra riskfyllda arbeten och så vidare, som fullständigt förklarar det lönegap som existerar mellan män och kvinnor.

Andra feministiska argument

Det finns emellertid feministiska argument som söker gå bortom statistiken. Ett sådant argument är att kvinnor gör olika utbildnings- och yrkesval eftersom de har blivit socialiserade till att göra dessa val. De har blivit uppfostrade in i en könsroll som innebär att de inte tar de jobb som ger bäst monetära utdelning. Detta argument bortser förstås från den överväldigande mängd forskning som visar att biologiska skillnader mellan män och kvinnor förklarar de flesta könsskillnader vi ser vad gäller intressen, preferenser och yrkesval (se t.ex. Schmitt, 2015, 2017; Del Guidice m.fl., 2012; Pinker, 2002). Dessa forskningsrön är idag så väl fastställda att jag inte här kommer gå in djupare på dem.

Ett mer intressant feministiskt argument går istället ut på att vår kultur är så genomsyrat av patriarkala eller maskulina föreställningar att typiskt manliga yrken värderas högre än typiskt kvinnliga. Saker som byggnation, teknik och dylikt värderas högre än sjukvård och utbildning, och eftersom de förra är manligt ”kodade” och de senare kvinnligt ”kodade” uppstår en skillnad i hur vår kultur värderar dessa saker.

Detta är förstås mer av ett ogrundat påstående än ett argument. Det är heller inte uppenbart varför det skulle vara relevant att jämföra, exempelvis, manliga byggnadsarbetare med kvinnliga sjuksköterskor. Det finns ingen anledning att hävda att byggnadsarbetarens arbetsinsats ”egentligen” är av lägre värde än sjuksköterskans, och feminister genomför heller aldrig någon ordentlig analys av dylika förhållanden. De observerar helt enkelt att det finns en skillnad mellan några slumpmässigt valda yrken och hävdar att anledningen till byggnadsarbetarens högre lön är att det främst är män som arbetar som byggnadsarbetare.

Det förefaller uppenbart för feminister att sjuksköterskans omvårdande arbete bör värderas högre än byggnadsarbetarens. Endast i en manlig värld, menar de, kan de senare antas förtjäna en högre lönenivå. Men varför bör vi acceptera en sådan argumentation? Det finns inget i yrkenas natur som gör feministens påstående uppenbart korrekt utan argumentet bygger snarare på att en feminin princip (i detta fall omvårdnad) bör värderas högre än en maskulin princip (i detta fall fysik och sakorientering). Feministen måste visa varför de typiskt manliga yrkena förtjänar en lägre belöning (eller åtminstone inte en högre belöning), men det presenteras aldrig några skäl för varför detta skulle vara lämpligt.

Andra förklaringar till löneskillnader mellan yrkesgrupper

Det visar sig härutöver att det finns fler anledningar att betvivla feministernas påstående. Forskning visar exempelvis att män vanligtvis är mer aggressiva när de löneförhandlar (Stuhlmacher & Walters, 1999), något som får en stor effekt på lönenivån inom en yrkesgrupp som helhet. Att kvinnliga yrken har lägre löner tycks därmed inte bero på att de värderas lägre av samhället. Det handlar snarare om att män som grupp värderar finansiell ersättning i högre utsträckning än kvinnor. Billing (2012) visar i sin undersökning av läkaryrket att feministerna i själva verket vänder på orsakssambandet. Löner sjunker inte för att kvinnor börjar arbeta inom ett yrke, utan män börjar överge yrket när lönerna börjar sjunka. Detta beror återigen på att män är mer måna om att erhålla en finansiell belöning för sin utbildning och sitt arbete.

Inom just sjuksköterske- och läraryrkena, två exempel som feminister ofta framhäver, har det funnits flera olika faktorer som hållit nere lönerna. Och till skillnad från feministernas könsbaserade förklaringsmodell går dessa faktorer att belägga. Det fanns exempelvis inom 1968-rörelsen en vilja att underminera det professionsetos och yrkesstolthet som traditionellt utmärkt lärare och sjukvårdspersonal. Socialdemokratin och facken ifrågasatte värdet av att ha yrkeskårer som utmärktes av stolthet, personligt ansvar och moralisk drivkraft. Detta uppfattades av den radikala vänstern som föråldrade begrepp som förslavade arbetare och tjänstemän. Som en konsekvens avprofessionaliserades yrkeskårerna (t.ex. genom borttagande av tjänstemannaansvar). Samtidigt sökte den politiska vänstern utjämna löne- och statusskillnader mellan arbetare och tjänstemän, vilket ledde till att löner för bland annat lärare och sjukvårdspersonal hölls tillbaka (se Wennström, 2014; Lindert, 2004).

De yrken som påverkades av vänsterns policy angående ”lönesolidaritet” finns för det mesta inom den offentliga sektorn, och vi vet sedan tidigare att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar som offentliganställda. Den offentliga sektorn består för det mesta av ”sociala uppgifter” som tidigare sköttes av kyrkan, privat eller inom hemmen. Återigen är troligen kvinnors biologiskt betingade natur angående omvårdnad och människocentrerade preferenser en orsak till att de ofta arbetar inom det offentliga. Men härutöver bör även framhävas att vänsterpolitik som höga arbetsgivaravgifter, moms och dylikt tog död på det stora kvinnliga egenföretagande inom textil, hemslöjd och dylikt som förr existerade i Sverige. Kvinnor började alltmer söka sig till offentlig sektor när möjligheter till egenföretagande inom sådana yrken begränsades.

Således, det finns flera olika förklaringar till varför manliga yrken är bättre betalda, och ingen av dessa förklaringar har något som helst behov av att postulera grundlösa teorier om någon könsmaktsordning. Det visar sig att sådana teorier snarare förblindar oss samtidigt som den förbittrar de som förleds till att tro på den.  

Några avslutande ord

Feminister kommer ofta undan med svepande eller ogrundade påståenden, inte minst vid diskussioner om löneskillnader. Här har bara några få tankar i ämnet presenterats i all sin korthet. Men redan en översiktlig analys som denna visar att feministiska påståenden är tvivelaktiga som bäst, och ofta rent lögnaktiga.

Liksom de flesta feministiska påståenden saknar tanken om de oskäliga löneskillnaderna fog. Mer hade förstås kunnat sägas om denna sak men jag får hänvisa vidare till min bok där läsaren finner ett längre avsnitt om löneskillnader och dess orsaker.

Litteratur

Billing, Pelle, 2012. Jämställdhetsbluffen. Stockholm: Vulkan

Del Guidice, Marco, Booth, Tom & Irwing, Paul, 2012. ”The distance between Mars and Venus: measuring global sex differences in personality” i PloS One: https://doi.org/10.1371/journal.pone.0029265

Farrell, Warren, 2005. Why men earn more: the startling truth behind the pay gap – and what women can do about it. New York: AMACOM

Lindert, Peter H, 2004. Growing public: social spending and economic growth since the eighteenth century volume 1, the story. Cambridge: Cambridge University Press

Medlingsinstitutet, 2017. Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2016 – Vad säger den officiella lönestatistiken? Stockholm: E-print

Pinker, Steven, 2002. The blank slate: the modern denial of human nature. London: Penguin Books

Schmitt, David P., 2015. ”The evolution of culturally-variable sex differences: men and women are not always different, but when they are… it appears not to result from patriarchy or sex role socialization” i Shackelford, Todd K. (red.) – Hansen, Ranald D. (red.) The Evolution of Sexuality. Berlin: Springer

Schmitt, David P. m. fl., 2017. ”Personality and gender differences in global perspective” i International Journal of Psychology, vol. 52:S1, ss. 45-56

Stuhlmacher, Alice F. & Walter, Amy E., 1999. ”Gender differences in negotiation outcome: A meta-analysis” i Personnel Psychology, vol. 52:3, ss. 653-677

Wennström, Johan, 2014. Lärare utan frihet: när vänstern och högern kidnappade lärarprofessionen. Samhällsförlaget