I föregående inlägg presenterade vi naturrättens idéhistoria såsom Rommen beskriver denna. I detta inlägg skall vi mer specifikt visa vad naturrätten är och vilket innehåll den har.

Rättspositivismen, som vi såg i föregående inlägg, kom att ersätta naturrätten. Men rättspositivismen visar sig vara otillräcklig. Dess enda kriterium för vad som utgör lag är att suveränen uttrycker sin vilja i enlighet med den procedur som grundlagen fastställer. Rättspositivismen bryr sig inte om kriterier som har att göra med statens etiska syfte, det allmänna goda eller någon objektiv moralisk lag. Den handlar endast om formell legalitet, inte materiell eller moralisk legitimitet. Den saknar därmed medel att kritisera den positiva rätten.

Rättspositivismen fallerar även genom att den inte kan lösa problemet som uppstår när man inser att suveränen är begränsad vad gäller både dess vilja och dess auktoritet. I fallet internationell lag blir problemet än mer påtagligt då det inte finns någon internationell lagstiftare och denna lag inte kan grundas på endast skyldigheter som självständiga stater ålägger sig själva. Nationers rätt till självbestämmande går också bortom idén att lag endast är ett uttryck för statens vilja. I dessa och andra fall har naturrätten återkommit som en viktig källa till kritik. Men hur bör vi förstå naturrätten?

Vara och epistemologi

Naturrätten hänger ihop med en metafysik. Den är nämligen en del av tingens ordning, en moralisk lag som är förankrad i hur saker och ting är. Naturrätten är därmed även avhängigt föreställningen att saker och tings essens och ontologiska ordning är något vi kan nå kunskap om:

”… the first prerequisite of an unalterable, permanent, standard natural law is the possibility of a knowledge of being, of a knowledge of the essences of things; in other words, a realistic epistemology or theory of knowledge. For Pufendorf, Kant, and others, who have no realistic epistemology, not being but some impulse or other, a special property like sociality or a postulate of practical reason like freedom, is the source of oughtness, the principle of ethics and of natural law. Deductive reason is thereby freed from control by reality and consistently indulges in an increasingly hollow rationalism which, to be meaningful, borrows continually from the actual political and sociological ideals of the age. Natural law in the strict sense is therefore possible only on the basis of a true knowledge of the essences of things, for therein lies its ontological support”

Enligt thomistisk filosofi finner naturrätten sin grund i detta slags epistemologi. Människan uppfattar individuella ting genom sina sinnen och genom sin föreställningsförmåga, och hon kan tillämpa intellektets universella kunskap på dessa individuella ting. Men intellektet i sig har ingen förståelse i form av medfödda idéer. På samma sätt uppfattar sinnena inget på egen hand eftersom det inte enbart är individuella ting som existerar. Individuella ting har en essens som karaktäriserar tinget som just denna typ av ting. Denna essens är inte något som intellektet påtvingar verkligheten (som nominalismen hävdar), utan är rotad i verkligheten och uppfattas av intellektet:

”… man understands by means of senses and intellect. Consequently, through intellectual activity he knows the essences from the things. Things in their reality, i.e., that which actually is, are the measure of knowledge”

Kunskap är inte en konsekvens, som rationalismen hävdade, av att vårt medvetande tillämpar åskådningsformer och kategorier på verkligheten (Kant). Tingen själva är orsaken till och måttet på vår kunskap:

”… the images of things, transmitted by the senses constitute material for the intellect, and this material has to be transformed from sense perception into intellectual knowledge. Knowledge, however, is the apprehension of essences. A thing is not known through the senses, but through the intellect with the aid of the senses, since the intellect apprehends or takes into itself the thing in its essence, in that which it is. At first, then, the intellect is passive. Reality exists prior to the intellect”

Den realism som Thomas av Aquino förespråkar, och som låter naturrätten frodas, är ingen simpel empirism. Båda ser erfarenhet som grundläggande för kunskap, men det finns en avgörande skillnad:

”… in the fact that empiricism remains content with what is in the foreground, with actual reality, whereas realism, with its delight in knowledge, holds it to be both possible and necessary to push beyond the cheerfully affirmed actuality to that which is in the background, to the metaphysical, to the essences and their laws of being in the actual facts”

Intellektet når saker och tings essens inte genom intuition, utan genom abstraktion. Alltså, genom att abstrahera från egenskaper som är accidenser till tingets essentiella natur, dess ”vad-het”. Olika tings essentiella natur är så kallade universaler, rotade i verkligheten själv. De är inte påtvingade av medvetandet eller viljan för att ordna våra kaotiska sinnesintryck, de är inte lokaliserade i någon platonsk idévärld och de är inte endast induktiva generaliseringar.

Saker och tings essens (eller form) utgör tingets grundläggande verklighet. Men denna essens utgör även tingets ändamål eller syfte. Det ligger i själva tingets natur, i dess essens, en norm för hur det bör vara:

”All beings aim at, strive after, desire, their own perfection. But goodness is that which all things aim at, strive after, desire, since the essence of goodness consists in this, that it is in some way desirable. Therefore perfection and whatever leads to it are good. Becoming, the proper condition of all created being, is the way to perfection, to fullness of being. Hence the more perfectly a created being becomes its essence, and the more its thisness approaches its quiddity, the more does the essence overcome the imperfection in the existence”

”Becoming is the condition of the creature; being is the nature of God. The full realization of its nature, of the idea, is the end or goal of a thing, ever greater realization of the quiddity in existence. This holds true of inanimate nature, so far as it is moved from without, as the artist fashions more and more perfectly the form of the statue out of the material. But it also holds good of animate nature, which in the process of becoming realizes more and more perfectly the form which is germinally present in it. Whence the axioms: every being, as being, is good; being, truth, and goodness are convertible”

Det finns således en koppling mellan metafysiken (hur saker och ting är) och det goda (hur saker och ting bör vara). Detta är en teleologisk uppfattning, grundad i Aristoteles filosofi och vidareutvecklad av Thomas av Aquino och andra medeltida tänkare. Tanken är att saker och ting har en inneboende essens, och de strävar efter att uppnå denna essens fulla potential. Essensen utgör därmed en handlingsnorm och är en moralisk standard.

Det är viktigt att förstå att denna essens, denna inneboende natur, inte är den empiriska eller materialistiska natur som Hobbes och andra tänkare talade om. Essensen ligger bakom denna empiriska fernissa och utgör tingens syfte och ändamål. Saker och tings natur är en potential som kan förverkligas, inte endast materiella karakteristika:

”The factual cannot become right in virtue of mere factuality. There is no factuality of right. A basis of right exists only when in something factual an essential being is striving for realization… The fullness of being is the goal. Every being (everything that is real) tends naturally to become its essence, to realize its idea. But that toward which a nature has always an essential bent is a good; for it is an inclination toward perfection. Every real thing moves toward its essence. The perfection of being is the end, the good, the essence”

Intellekt och vilja

Att världens objektiva, ontologiska ordning har en moralisk karaktär innebär även att intellektet har företräde framför viljan:

”The ontological order becomes, in relation to man endowed with free will, the moral order. The order of being confronting the intelligence becomes the order of oughtness for the will. Since, therefore, from knowledge of the essences of things the order is perceived as established by God in conformity with His essence, this order necessarily appears to the will of the rational and free creature as likewise an order to be attained and preserved and as a norm of the finite will”

Varats ordning kan vara en moralisk ordning enbart om den grundas i Guds visdom eller intellekt. Om inte hade vi inte kunnat härleda normer från denna essentiella ordning, utan endast från Guds vilja. Nominalismen anser inte att det finns essenser eller universaler som intellektet kan nå. Eftersom det inte existerar en varats ordning oberoende av oss, kan denna inte ge oss normer att handla efter. Därmed blir Guds vilja den enda standarden:

”In this priority of the real or of being over knowing, and of knowledge over willing, lies the basis of the possibility of a natural moral law. The structure of moral action is built up from the knowledge, through the theoretical reason, of the idea as goal of the being by way of the recognition, through the practical reason, of this being as a good. This good is then proposed to the will as something to be striven for”

Lagens natur

Individualismens era var den första att föreslå en subjektiv, rättighetsbaserad filosofi. Tidigare epoker hade i dess ställe en filosofi om lagen, om en objektiv rättsordning. Skillnaden består i att:

”… conceive right more as a subjective permission and power to demand, and law as objective order and the basis of duties and rights. The suum would then be first, while the norm, through which the suum would be determined and guaranteed, would come later… Man is continually viewed in an order that is simultaneously given, whose natural laws, arising from the nature of the essential order, require observance. Thus since thinkers did not set out from the isolated, abstract individual and did not begin by asking what are to be considered his inalienable rights, but always regarded man as a member of an order instituted by God and manifesting itself in man’s essential being, attention was paid more to the law, to right in the objective sense”

Lagen är inte bara ett skydd för individuella och redan existerande rättigheter mot antisociala impulser. Lagen har en etisk funktion i den ska göra människor bättre, mer dygdiga och goda. Det är viktigt att notera vad detta innebär och hur detta skiljer sig från den moderna, rättighetsbaserade ståndpunkten:

”Accordingly, man’s primary right is the right to do his duty, i.e., to achieve his end, to perfect himself, to realize his essential nature, and thus to attain true happiness, his subjective end, in this life and in the next”

Människor handlar alltid i syfte att uppnå ett ändamål. Men det omedelbara ändamålet (t.ex. skrivande) är underordnat högre ändamål (t.ex. kommunicering av tankar). Det finns även ett högsta mål som är överordnat alla andra, ett mål för vars skull andra mål eftersträvas. Detta slutgiltiga ändamål är lycka/blomstrande (grek. eudamonia). Det hör till lagens natur att tjäna detta ändamål. Men lagen förutsätter även laggivare som kan ”leda” samfundet i denna riktning:

”Law is thus a general norm of reason which directs the actions of free man to the common good, not to a private or particular good.This may not be restricted to the general welfare of the state, although this is its foremost application, but holds good for every higher community with an end of its own, in particular for the Church and the international community, but also for the family and the larger kindred-group… Accordingly law is a general rule of reason which is directed to the common good, emanates from public authority, and is duly promulgated. The will, too, is included therein. For the framing of a legal decree is just as essentially an act of the will, but only on the basis of a precedent rational weighing of the ends and means which concern the law”

Lagens värdighet vilar på faktumet att den har till syfte att utbilda och göra människor bättre och på att den söker bibringa ett blomstrande samfund. Hos grekerna ingav lagen en vördnadsfullhet på grund av detta:

”All true politics is education of the people. It has required the entire emptying and disparagement of the state at the hands of individualist liberalism to bring about the denial of the educative function of the law, and to assign to law merely a protective function on behalf of the autonomous, even morally self-sufficing, individual”

“[Liberal individualism] optimistically considers that the individual is always sagacious enough to have the requisite insight [to determine when law is to be obeyed]. In addition, it proceeds from a preconceived notion that the law, as a restriction of freedom, is rather a necessary evil than a means for making the citizen good. Lastly, it is filled with a distrust on principle toward the lawmaker, whether he is a single tyrant or a hundred tyrants, i.e., a parliamentary majority. The legislator should lay down only the formal rules of procedure. The individuals themselves determine the material content of law through their contracts, which, moreover, constitute the principal form of individualist jurisprudence”

Lag och moral

Moraliska normer baseras på den hierarki av nyttigheter som beskrevs ovan. Dessa nyttigheter erhåller sin rang och sitt rätta värde i deras förhållande till det högsta goda. Det högsta goda är Gud, det rena Varat. Hela skapelsen vittnar om Guds ära, och den mänskliga moralen handlar om att bevara och genomföra den ”varats ordning” som Gud skapat. Moraliska normer finner sin grund:

”… in the perfecting and ennoblement of the unique godlike being not only in the domain of his altogether individual personality but also in the ever more perfect rightful development of communities, and this too from the first community, the family, up to the state and even up to mankind itself… From the highest good they all receive due measure and their rightful place in the order of essential being”

Lag och rättvisa, enligt Thomas av Aquino och de antika tänkarna, handlar om att ge människor vad som tillkommer dem, eller, att ge efter förtjänst (lat. suum cuique). Men:

”… that is termed a man’s own which is directed to him, which must be regarded as due or owed to him, from the standpoint of his essential idea. It is therefore that which must be left to him. The objectively and subjectively teleological or purposive character of things, goods, and actions, as the existential basis of persons, is, in the form of ’being owed,’ of being necessary and hence of being enforceable, the specific feature of law”

Rättvisa är alltid riktad mot en annan, men endast för att upprätthålla denna ”annanhet”. Åtskillnad mellan människor är rättens essentiella drag. Lagen ger människan en privat sfär där oberoende och åtskillnad respekteras.

Lagen verkar dock genom tvång, medan moraliska plikter förlorar sin moraliska karaktär om de framtvingas. Tacksamhet, fromhet, kärlek och så vidare kan aldrig påtvingas genom lagen, men de är ändock goda ting som förpliktigar. Lagen penetrerar inte så djupt. Man kan säga att lagen behandlar människan i hennes universella natur som person, och förutsätter därmed något slags jämlikhet, men bryr sig inte om individuella kvaliteter och karaktärsdrag.

Lagen och dess tvångsmakt är tillika inte ett självändamål, men möjliggör för människor att uppnå sina mål. Den är dock inte allomfattande. Upplysningens tendens att omfamna allt i juridiska kategorier och förklara samhället som endast en produkt av juridiska överväganden perverterar samhället och dess institutioner. Staten, familjen och så vidare är mer än endast juridiska konstruktioner.

Även om lag bör reflektera naturrätten finns typer av lagar som inte har ett moraliskt innehåll:

”Many police ordinances (e.g., traffic regulations), which serve merely a subordinate purpose of means to an end, exhibit no materially moral content. The same is true of the technical rules governing legal procedure or the organization of law courts. These norms bear such a technical, formal, and utilitarian character that the qualifications of moral or immoral cannot be applied to them. Questions touching a monarchical or democratic constitution, lay courts or a professional judiciary, collegiate or bureaucratic organization of offices, fall likewise into this category”

Naturrätten innehåll

Enligt naturrätten finns således flera legitima former av politiska regimer. Men ett politiskt ideal finns icke desto mindre: subsidiaritetsprincipen bör gälla, samt att personer och gemenskaper med egna ändamål bör vara delaktiga i att forma den allmänna viljan. Naturrätten har en preferens för en blandad form av politiskt styre, och avfärdar försök att göra folket till endast medel för en absolut stat.

Naturrätten hyser egentligen endast två principer: (1) Rättvisa bör främjas och orättvisa undvikas, (2) Ge till människor vad som tillkommer dem (lat. suum cuique). Dessa är inte endast formella, tomma principer utan har ett bestämt innehåll:

”What is just and what is one’s own actually exist for everyone. In the case of the ius naturale, just as in that of the lex naturalis, the proximate and primarycognitive principle is the rational, social nature of man. As the good, so too the just or right (as part of the good) is precisely that which is conformable to rational nature”

Från naturrättens principer kan förnuftet härleda etiska slutsatser. Rommen framhäver de tio budorden som uttryck för sådana slutsatser: Hedra dina föräldrar, Du skall inte döda (oskyldiga), Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte begå mened. Utifrån dessa slutsatser kan ytterligare slutsatser härledas, till exempel att man bör lämna tillbaka saker som man lånat. Längre ned i kedjan av härledningar försvinner dock universaliteten som finns högre upp, och det blir viktigare att beakta kontext. Man bör exempelvis inte lämna tillbaka ett vapen man lånat om utlånaren inte är vid sina sinnens fulla bruk och ämnar använda det i syfte att mörda någon. Rommen säger:

”Consideration of these circumstances requires in addition a great deal of experience and wisdom. It is not a matter for everybody, but for the wise: not for the young, but for the old. Among all peoples judges and lawmakers are traditionally the wise old men”

”However necessary and certain the universal norms may be, such necessity and certainty grow fainter and fainter as one passes from the general to the particular and the singular. The more uncertain becomes the judgment of practical reason, the greater also becomes the variety of judgments concerning juridical and moral questions. All this shows the great necessity of deciding such matters by means of positive laws and of adjusting the latter to the individual case”

Naturrätten ser människans personliga vara som föregående all positiv rätt. Varje person är ett ändamål i sig, och därav följer vissa rättsprinciper. Inte minst rätten till liv och egendom. Men naturrätten gör endast begränsade anspråk:

”… only the legal institutions of private property and inheritance are of natural law. That is to say, the natural law requires only that there be private ownership and the right of inheritance. It does not demand the property and inheritance institutions of feudalism, or of liberalist capitalism, or of a system in which private, corporate, and public forms of ownership exist side by side. These are positive-law determinations which spring from the diversity of peoples and which change with the socioeconomic evolution”

Men människans essentiella natur består av mer än endast individens personlighet. Den består även av socialitet och rationalitet. Från denna natur följer därmed andra principer:

”… the ontological necessity of, say, the family, nationality, occupational group, and state clearly results from the idea of man, not from the idea of the state. The family and its basis, marriage, are prior to the state. The national community, which is built up through community of blood, language, and culture (national spirit) out of families (basically therefore upon biological being, and not upon the nomos), is also prior to the state, even though it may tend towardthe form of statehood and may be on the way to becoming a state. But nation and state do not coincide conceptually: as there is a national state, so there is a non-national or multinational state. Furthermore, inside the national economy and culture the members of the nation are organized according to their professional function into occupational groups, and according to locality into political groups, for the complete achievement of the common good. These necessary societies are always present, at least in rudimentary forms. Their essential characteristic is by no means merely their super-individual goal or their juridical organization, but precisely their necessity derived from the idea and end of man”

Staten är dock en nödvändig form som hör till människans natur, i bemärkelsen att i staten kan människans natur fulländas:

”Individuals are not free to unite or not to unite to form a state. On the contrary, the natural moral law imposes such union upon them in conformity with the goal of perfecting their social nature. On this necessity, then, is based the authority of the state and of its head. The suum which the state or the public authority is entitled to demand rests on the realization of the idea of the state as a necessary society. This suum, moreover, is not the sum of the rights which individuals transferred to the state, to the sovereign, in some supposed social and governmental contract. It is a specific suum which is grounded in the essential function of the state, namely, the establishment, maintenance, and promotion of the common good, of the ordo rerum humanarum”

Men:

”To the natural law corresponds a genuine pluralism, from which the principle of the subsidiarity of the state takes its origin. The natural law sub-political spheres in which the individual person lives his life (the family, the local community, the nation m its occupational groups) are autonomous partial or imperfect societies with ends of their own. These societies combine organically for the ordering of the common good in the same way as the persons and communities which never lose their proper being are joined together in the organic unity of the state. Such societies are not, consequently, mere genetico-historical rudiments of the state. They are not stages of the social process that gradually wither away. On the contrary, they are enduring institutions, and their specific functions can never by wholly and permanently taken over and fulfilled by the state.The opposite view rests upon the inherently false antithesis between individual and state. It rather removes social life entirely from the political sphere (liberalism), or it makes all community life a matter of complete state control (Russian Communism, Italian Fascism, German National Socialism)”

Naturrätt och positiv rätt

Till skillnad från, exempelvis, den romerska rätten, söker positivisten inte efter rättvisa utanför den etablerade lagen. Han ser inte heller att rättvisa skulle kunna existera implicit inom lagen som lagens idé och syfte. Han söker snarare endast efter lagstiftarens vilja, och en juridisk norm består av inget förutom detta. Lagen skall inte söka efter rättvisa, endast reflektera suveränens vilja.

Naturrätten ser dock den positiva rätten som nödvändig. För medan naturrätten förbjuder stöld, exempelvis, krävs ändock en positiv straffrätt som definierar vilka konsekvenser som skall följa vid stöld. Rättvisan avgör enligt en proportionalitetsprincip vad straffet skall vara, och förtänksamhet hjälper att ytterligare framlägga vad som är lämpligt i ljuset av straffets syfte (vedergällning, avskräckning och utbildning). Förtänksamhet är även dygden som hjälper lagstiftaren att härleda normer från principer utifrån gällande omständigheter (något Thomas av Aquino framhäver).

Rommen fortsätter att förklara relationen mellan naturrätten och den positiva rätten:

”It is thus sufficiently established that all positive laws should in some way be derivations from the natural law or determinations of it. But this does not mean that every positive law which is not a correct derivation or determination of the natural law is therefore not binding and is devoid of obligation. Only those positive laws are purely and simply non-obligatory which command one to do something that in itself is immoral and unjust. To this category belong laws that are at variance with the prohibitive precepts of the natural law. There is nothing revolutionary about this; it is something self-evident… On the other hand, an unjust law (e.g., a tax law which is in conflict with the principle of justice and proportionateness) is not solely on that account devoid of obligation. An unjust law is not forthwith an immoral law in the strict sense, that is, a law which prescribes a sinful action. In cases of this kind the maintenance of even an imperfect ordo takes precedence over resistance to a particular unjust law”

Avslutning

Rommen menar att lag och politik måste beakta de principer som finns inom naturrätten. Endast genom den kan legitimitet råda:

”Politics is and remains a part of the moral universe. For it is inexcusable to view politics merely as the technique or art of achieving and retaining social power for some selfish end through the skillful exploitation of human weaknesses, by deceit or by terrorist methods. Politics is rather the great architectonic art by which men build the institutions and protective forms of their individual and communal life for a more perfect realization of the good life. Its main function is to establish an order and unity of cooperation among free persons and free associations of persons in such a way that these, while they freely pursue their individual and group interests, are nevertheless so coordinated that they realize at the same time the common good under the rule of law”

”… the rule of law is the natural law which justifies the use of political power and before which power itself as well as resistance to arbitrary acts of those in authority must establish its legitimacy: through the natural law alone can we solve the crucial political problem of the legitimacy of power and the dutyof free persons to obey. Thus the rule of law, the paramount law binding both the ruler and the ruled, necessarily implies the idea of natural law as the critical norm for the existing positive legal order and for the demand to change it, if it has become unjust… For the natural law, ultimately of divine origin but revealed in the very order of being, is but the rule of reason founded upon the rational and social nature of man. Veritas facit legem: law is truth… But truth is conformity with reality. And just as the real and the true are one, so too the true and the just are ultimately one”