Vi skall i detta inlägg kort beröra rörelsen Black Lives Matter (BLM). De har de senaste åren fått mycket uppmärksamhet i media och tycks vara fredade från all form av kritik. BLM protesterar bland annat mot förment polisvåld mot svarta amerikaner, och protesterna i USA har vid flera tillfällen utmynnat i våldsamma upplopp, bränder och plundring. Organisationen är verksam även i Sverige, och svensk media bekräftar den världsbild som BLM och liknande organisationer torgför, nämligen att rasism och diskriminering genomsyrar poliskåren och samhället i stort (se t.ex. Rydberg, 2020; Bednarska, 2020; Hamidi-Nia & Thomsen, 2020).

I själva verket är BLM en vänsterextrem rörelse som söker bringa samhället på fall, ett samhälle de uppfattar som repressivt. Det är orsaken till upploppen och våldet. BLM och liknande vänstergrupperingar använder våld och hot för att uppnå sina politiska mål. Dessa mål består av en revolt mot det påstått patriarkala, rasistiska, kapitalistiska samhället.

BLM:s ideologi

En av grundarna för BLM, Patrisse Cullors, beskriver sig själv som marxist (Steinbuch, 2020) och hela rörelsen kan sägas ha sitt ursprung i marxistiska och radikala tankeskolor. Hernandez (2020) förklarar att BLM:s grundare och företrädare är tämligen öppna med sin ideologi och beskriver den på följande sätt:

”Historically, BLM created its slogan within the ideological context of Marxism-Leninism. Its origin expressed this basic ideological framework through its focus on race, gender, and economic issues as understood by radical progressive politics… Black life is enclosed within the construct of systemic racism, which is in essence a revolutionary system of thought, not a reformist one. Blacks are said to be victims of the systemic nature of a society that is fundamentally racist, whose inherent purpose is to perpetuate white supremacy and black exclusion”

BLM hör till den tanketradition som utvecklades av den nya vänstern. Medan den klassiska marxismen talade om den underordnade arbetarklassen menar den nya vänstern att arbetarklassen inte längre har kapacitet att vara ett revolutionärt subjekt. Detta eftersom den har inlemmats i det kapitalistiska samhället. En av den nya vänstern främste tänkare, Herbert Marcuse (1969), förklarar:

”By virtue of its basic position in the production process, by virtue of its numerical weight and the weight of exploitation, the working class is still the historical agent of revolution; by virtue of its sharing the stabilizing needs of the system, it has become a conservative, even counterrevolutionary force. Objectively, ‘in-itself,’ labor still is the potentially revolutionary class; subjectively, ‘for-itself,’ it is not”

Den historiska uppgiften att omdana samhället faller därmed på andra grupper. I arbetarklassens ställe träder den militanta intelligentsian och marginaliserade minoriteter. Intelligentsian inser systemets förtryckande natur och kan leda upproret, minoriteter har upplevt förtrycket och därmed bildat ett revolutionärt medvetande:

”… the militant intelligentsia has indeed cut itself loose from the middle classes, and the ghetto population from the organized working class. But by that token they do not think and act in a vacuum: their consciousness and their goals make them representatives of the very real common interest of the oppressed… the displacement of the negating forces from their traditional base among the underlying population, rather than being a sign of the weakness of the opposition against the integrating power of advanced capitalism, may well be the slow formation of a new base, bringing to the fore the new historical Subject of change”

Vi måste även tillägga att i bakgrunden till BLM:s ideologi ligger föreställningen att slaveriet och den systematiska diskriminering som svarta historiskt har utsatts för fortfarande har konsekvenser i det moderna samhället. Företrädare menar att exempelvis svartas lägre inkomst, utbildningsnivå och inte minst polisvåld beror på att det lever kvar rasistiska fördomar och stereotyper som håller nere den svarta befolkningen i USA.

En konsekvens av detta är att vi borde ”defund the police”. Rättsväsendet är endast ett uttryck för de vitas förtryck av svarta, och borde därför avvecklas. Liknande tankegångar finns i Sverige. Rättssociologerna Ida Nafstad och Amin Parsa (2020) hävdar exempelvis i en debattartikel följande:

”Genom att kontrollera vissa stadsdelar och människor producerar polisen brottsstatistik som legitimerar mer kontroll av samma människor och stadsdelar. Det skapas en bild av vilka som är kriminella… Vi påstår att bara minimala problem i samhället behöver lösas med hjälp av en våldsmakt och att största delen av polisen därför kan skalas bort. Alternativet till dagens rasistiska polisarbete är alltså att nedmontera polisen”

Låt oss i resterande delar av detta inlägg nagelfara BLM:s ideologi.

Föreställningen om diskriminerade minoriteter

Den välkände ekonomen Thomas Sowell har i flera böcker visat att rasism och diskriminering inte är en bra förklaring till att svarta lyckas sämre i samhället. Istället bör man leta efter faktorer som är interna i den svarta befolkningen. Vad gäller akademisk prestation ligger förklaringen snarare i att

”… most black students do not work as hard as white or Asian students, partly because the culture that they come from fails to give as high a priority to academic achievement and partly because many of their peers regard academic striving as ‘acting white’”

Detta bekräftas i flertalet studier som undersöker hur mycket tid som spenderas på läxor, hur många tuffa kurser som tas och så vidare. Att det skulle ha att göra med socioekonomiska faktorer eller undermåliga skolor motbevisas av att

”… Asian American youngsters from low-income come families have better academic records than black youngsters from affluent families – and that these Asian American youngsters do better even when attending the same inadequate schools as blacks”

Att den ”vita överheten” skulle ligga bakom svartas undermåliga situation i dagens samhälle förefaller än mer märkligt om man beaktar att svartas situationen förbättrades avsevärt under efterkrigstiden, alltså under en tid då rasism och diskriminering var mycket mer förekommande än idag:

”As of 1940, 87 percent of black families lived below the official poverty line. This fell to 47 percent by 1960, without any major federal legislation on civil rights and before the rise and expansion of the welfare state under the Great Society programs of President Lyndon Johnson. This decline in the poverty rate among blacks continued during the 1960s, dropping from 47 percent to 30 percent”

Det var inte omöjligt för svarta att lyckas i USA ens under mer rasistiska perioder i amerikansk historia. Sowell exemplifierar med Paul Williams, en framgångsrik arkitekt under 20-talet och framåt, och Elijah McCoy, en ingenjör som uppfann en metod att olja maskiner automatiskt medan de fortfarande var igång:

“What they did was an individual achievement and owed nothing to the civil rights movements or other political activity. More than that, they cast doubt on the whole vision of blacks as being held back solely by white racism and discrimination. Both men encountered prejudice and discrimination, but it didn’t stop them. Much the same story could be told of various black schools which maintained high academic standards, even during the era of Jim Crow, when separate was seldom equal and very few of the supposed ‘prerequisites’ of good education were available. Here again was an achievement that did not follow the script of black protests… Paul Williams was candid enough to say that cultural deficiencies within the black community played a role in the economic and social lags of blacks”

Vi kan i Sverige tydligt observera att diskrimineringen på den svenska arbetsmarknaden tycks vara mycket begränsad. Långtidsutredningen år 2015 undersökte om etniskt ursprung hade en effekt på människors sannolikhet att ha en anställning och kom fram till följande slutsats:

”Resultaten indikerar att en persons grundläggande färdigheter är av mycket stor vikt för chansen att ha ett arbete i Sverige, men att personens etniska ursprung i sig själv inte är det. Den svenska arbetsmarknaden tycks i genomsnitt inte präglas av etnisk diskriminering, utan ser till individernas färdigheter”

Anledningen till att minoriteter inte lyckas lika väl på arbetsmarknaden är att de inte har lika högt humankapital i form av färdigheter och utbildning. Dessa gruppers problem finner sin förklaring i faktorer som inte har något att göra med rasism eller diskriminering.

Thomas Sowell om slaveriargumentet

Sowell ifrågasätter om en ”kompensation” för slaveriet alls kan rättfärdigas. Tanken är i själva verket ganska märklig:

”Does anyone seriously suggest that blacks in America today day would be better off if they were in Africa? If not, then what is the compensation for?… Although slaveowners benefitted from slavery, it is by no means obvious that there were net benefits to the economy as a whole, especially when you subtract the staggering costs of the Civil War. Should the immoral gains of dead people be repaid by living people who are no better off than if slavery had never existed? The poorest region of the United States has long been the region in which slavery was concentrated. The same is true of Brazil – and was true of 18th century Europe. The worldwide track record of slavery as an economic system is bad”

När det gäller slaveriet bör man även beakta att afrikaner var lika delaktiga i slavhandeln som västerlänningar. Det var afrikaner i Afrika som fångade in och sålde slavar till de vita slavhandlarna. Sällan påtalas heller arabernas enorma slavhandel i Östafrika. Av någon anledning avkrävs inte afrikaner eller araber ursäkter eller reparationer, troligen ”… because there is no money to be made denouncing it and no political advantages to be gained.” Det är med andra ord inte en fråga om rättvisa och moral, utan om realpolitik och makt.

Slaveri existerade långt innan den afrikanska slavhandeln, och pågår fortfarande i vissa afrikanska och islamska länder. Istället för att beskylla Västvärlden för dess exempellösa ondska bör man uppskatta faktumet att “Western civilization was the first civilization to regard slavery as morally wrong and it is the civilization with the most sense of guilt about it.”

Amerikansk polis och övervåld

Vi måste även rikta uppmärksamhet mot frågan om polisvåld. Ingen diskuterar nämligen huruvida BLM:s påståenden angående övervåld av polisen mot minoriteter faktiskt har något stöd i verkligheten.

En omfattande analys av Fryer (2017) problematiserar denna föreställning. Han undersöker om det finns en överrisk för svarta och andra minoriteter att utsättas för våld av polisen. Fryer kommer fram till att så inte är fallet. När det gäller icke-dödligt våld finns förvisso en överrisk för svarta att utsättas jämfört med vita med en sannolikhet på 21 procent. När det gäller sannolikheten att utsättas för dödligt våld eller elpistol fanns emellertid inga skillnader mellan svarta och vita. Andra intressanta resultat är till exempel att

”For white officers, the probability that a white suspect who is involved in officer-involved shooting has a weapon is 84.2%. The equivalent probability for blacks is 80.9%. A difference of 4%, which is not statistically significant. For black officers, the probability that a white suspect who is involved in an officer-involved shooting has a weapon is surprisingly lower, 57.1%. The equivalent probability for black suspects is 73.0%. The only statistically significant differences by race demonstrate that black officers are more likely to shoot unarmed whites, relative to white officers”

En annan vanligt förekommande anklagelse som förekommer mot amerikansk polis är att svarta diskrimineras av polisen eftersom deras fordon oftare stannas och genomsöks av polis, ett fenomen som ibland benämns som ”driving-while-black”. En studie av Knowles m.fl. (2001) undersöker om det finns rasfördomar bakom polisens förfarande. De kommer fram till att det snarare handlar om polisens försök att maximera lyckade genomsökningar:

”… the probabilities of being found with drugs in any amount are equal across African Americans and whites, which is consistent with maximizing behavior by police who are not racially prejudiced. We also find equality of proportions guilty across several other dimensions of driver characteristics, which further supports the conclusion that police are trying to maximize the number of successful searches. When we look at the probability of being found with drugs in large quantities, this probability tends to be higher for African-American drivers, which would imply a bias against white motorists”

I Sverige ser situationen likadan ut som i USA. Invandrare här, liksom afroamerikaner i USA, är mer ”utsatta” för polisens uppmärksamhet eftersom de helt enkelt begår fler brott (i förhållande till sin andel av befolkningen). I Sverige är detta mycket tydligt (Engellau, 2019; Brå, 2005).

Några konsekvenser av BLM:s ideologi

Det finns flera orsaker till svartas sämre situation i det moderna USA. Den höga andelen ensamstående hushåll, en destruktiv ungdomskultur, den upplevda hopplösheten, men inte minst en välfärdspolitik som gör den svarta befolkningen beroende av olika former av bidrag. Aktivister (likt BLM) och självutnämnda ledare inom det afroamerikanska samhället ignorerar dessa faktorer fullständigt, och anledningen till det är att de tjänar på att bibehålla situationen som den är. Sowell uttrycker det väl:

“We have now reached the point where virtually everything thing that serves black ‘leaders’ – dependency, grievance-hunting, racial hype and paranoia – are major disservices to the cause of advancing blacks, at a time when their opportunities have never been better”

“[Black leaders] are too dependent on a vision of victimhood to risk telling young blacks that they have to get their own act together too… It is an old cliche that generals try to fight the last war over again. That is what a whole generation of black ‘leaders’ is doing – fighting the old war against the color line… So long as a whole generation of young blacks continues to be told, day in and day out, that their problems are caused by whites, they are never going to be prepared to take advantage of the opportunities in Silicon Valley or anywhere else”

Vänsterrörelser som BLM hävdar att samhället genomsyras av rasistiska strukturer och att de ”drabbade” grupperna är maktlösa offer. Precis som Sowell påpekar leder detta till känsla av hopplöshet och argsinthet. I Sverige ser vi vilka konsekvenser detta kan få, inte minst i form av angrepp på räddningstjänst och polis. Många av utanförskapsområdenas invånare lever i vanföreställningen att det svenska samhället trycker ned dem, och BLM och andra vänsterrörelser bekräftar denna världsbild. I verkligheten finns det emellertid inget stöd för detta. Det visar sig att BLM snarare är minoritetsgruppers värsta fiende eftersom deras förljugna världsbild hindrar människor från att bli en del av samhället.

Bilden av polisen som förmedlas i media har visats vara felaktig. I bekräftandet av BLM:s och liknande rörelsers världsbild legitimeras dock den radikala ideologi BLM står för, och upplopp och våld legitimeras som ett sätt för förtryckta minoriteter att stå upp emot sina vita förtryckare.

I ett inslag från Godmorgon Världen (2020) om protesterna ifrågasätts varken denna vänsterrörelses verklighetsbeskrivning eller ideologi. En forskare som intervjuas får istället förklara för lyssnarna att våldet kan vara begripligt. Forskaren säger att personer som inte tycker att vanliga politiska medel räcker till måste kunna uttrycka sig även på andra sätt ”… och det kan också innehålla då våld och protester” även om han medger att ”bara” stenkastning inte leder någonstans. Alla intervjuade i inslaget talar om polisen och samhället som genomsyrat av rasism. Inslaget är en bekräftelse av BLM:s vänsteranstrukna världsbild, inga motperspektiv presenteras och inga kritiska frågor ställs.

Undfallenheten gentemot BLM döljer även faktumet att minoriteters välmående inte är BLM:s mål. Målet är snarare att störta samhället, ett samhälle de uppfattar som förtryckande. Det är därmed inte överraskande att deras demonstrationer utmynnar i våld mot polisen, upplopp och plundringståg. Våldet är rättfärdigt enligt dem. De ser sig själva som revolutionärer, och som Marcuse (1965) påpekar:

”… since when is history made in accordance with ethical standards? To start applying them at the point where the oppressed rebel against the oppressors, the have-nots against the haves is serving the cause of actual violence by weakening the protest against it”

Slutsats

Den som bryr sig om minoriteters välgång gör bäst i att avfärda BLM och dylika vänsterradikala rörelser. Deras ideologi bygger på en världsbild som inte stämmer överens med verkligheten. Det finns inga belägg för att rasism och diskriminering skulle förklara polisvåld eller minoriteters sämre utfall på arbetsmarknaden. BLM och andra rörelser sprider hopplöshet, ilska och ressentiment, och har ett uppenbart intresse av att situationen inte skall förbättras. Deras makt och inflytande bygger på att minoriteter blir kvar där de är, och genom att sprida hat och ressentiment neutraliseras alla incitament för individer att söka förbättra sin situation.

Därutöver är BLM uttryck för en revolutionär vänsterrörelse vars mål är omvälvande samhällsförändring. Att deras demonstrationer urartar i våld är ingen accidens, utan ett medvetet medel i revolutionens tjänst.

Svensk och amerikansk media är, som så ofta, nyttiga idioter för vänsterradikala krafter. BLM är en samhällsförstörande kraft som, när deras påståenden faktiskt undersöks, saknar existensberättigande. Trots detta är mediebevakningen uteslutande positiv. Bekämpandet av vänsterradikalismen kräver därför inte bara en kritik av radikala rörelser, utan även av det mediaetablissemang som stödjer dem.

Källor

Bednarska, Jacqueline Balcer, 2020. ”Protester över hela USA mot rasism i poliskåren” i SVT Nyheter, 2020-05-30

Brå, 2005:17. Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet. Brottsförebyggande rådet

Engellau, Patrik, 2019. Invandring och brottslighet – ett trettioårsperspektiv. Stiftelsen Det Goda Samhället

Godmorgon Världen, 2020, sändes 2020-06-14

Hamidi-Nia, Gilda & Thomsen, Dante, 2020. ”Detta har hänt: Gripandet av George Floyd” i SVT Nyheter, 2020-05-29 (senaste uppdatering 2020-08-30)

Hernandez, Ismael, 2020. ”Black Lives Matter: the proposition, the organization, and the movement” i Religion and Liberty, vol. 30:3. The Acton Institute

Knowles, John, Persico, Nicola & Todd, Petra, 2001. ”Racial bias in motor vehicle searches: theory and evidence” i Journal of Political Economy, vol. 109:1, ss. 203-229

Marcuse, Herbert, 1965. ”Repressive Tolerance” i A Critique of Pure Tolerance. Boston: Beacon Press

Marcuse, Herbert, 1969. An Essay on Liberation. Boston: Beacon Press

Nafstad, Ida & Parsa, Amin, 2020. ”Alternativet till dagens rasistiska polisarbete: nedmontera polisen!” i Sydsvenskan, 2020-07-18

SOU, 2015. Långtidsutredningen 2015 – Huvudbetänkande. Stockholm: SOU 2015:104

Rydberg, Jenny, 2020. ”Jonathan Rollins om polisens våld: ’Något vi lever med’” i SVT Nyheter, 2020-05-31

Sowell, Thomas, 2002. Controversial Essays. Stanford: Hoover Institution Press Publication

Steinbuch, Yaron, 2020. ”Black Lives Matter co-founder describes herself as ’trained Marxist’” i New York Post, 2020-06-25