När man diskuterar feminism och vill angripa dess historiefilosofiska påståenden om mannens förtryck av kvinnan kan man göra detta på åtminstone tre sätt. Det första är att visa att kvinnan faktiskt har haft makt, men att denna makt inte har tagit sig uttryck i offentliga statuspositioner och därmed inte varit lika synlig som mannens. Det andra är att peka på evolutionära faktorer som betingat könsrollerna och givit mannen och kvinnan olika funktioner och därmed olika för- och nackdelar. Det tredje sättet är att visa att feminina principer har haft genomslagskraft genom historien. Ty, feminismen menar att historien har privilegierat maskulina principer, begrepp och världsbilder eftersom samhället är, och alltid har varit, ett patriarkat.

Det är det sistnämnda vi här kommer att bemöta. Detta gör vi genom Erich Neumanns klassiska verk The Great Mother (1955). Neumann var en jungiansk psykolog och detta verk är en beskrivning av en del av det kollektiva undermedvetna, nämligen den arketyp som kan kallas för ”Den Stora Modern”. Det kollektiva undermedvetna är, något förenklat, mänsklighetens gemensamma ”pool” av arketyper. En arketyp, i sin tur, är en psykisk bild av symboliska element som bildas genom processer inom det omedvetna. Dessa processer har sitt ursprung i människans (omedvetna) erfarenhet av sig själv och sin omvärld. Arketyper styr människans beteenden, intentioner och intressen, och psykologen kan identifiera dem eftersom de manifesteras i myter, riter och artistiska skapelser i mänsklighetens historia. Neumann beskriver arketyper som:

”… symbols that are a spontaneous expression of the unconscious, that help the psyche orient itself in the world, and that, as mythological motifs, configures the mythologies of all peoples”

Detta jungianska perspektiv är ett bra verktyg när feminismen skall kritiseras då det kollektiva undermedvetna och dess arketyper inte bildas genom förmenta maktstrukturer utan genom lagbundna processer i människans psykiska liv. Människans historia är därmed inte en historia om förtryck, utan om utvecklingen från det (primärt) feminina undermedvetna till det (primärt) maskulina egot eller jag-medvetandet. Detta innebär att:

”… consciousness is identified with the figure of the male hero, while the devouring unconscious is identified with the figure of the female monster… this co-ordination is general; that is, in both sexes the active ego consciousness is characterized by a male symbolism, the unconscious as a whole by a female symbolism”

Mannen och kvinnan upplever alltså det feminina och maskulina på samma sätt eftersom det handlar om psykiska processer där mannens och kvinnans omedvetna upplevelser av varandra och sig själva tar form.

Det femininas natur

Det feminina består av fyra centrala element. De två första är den elementära karaktären och den transformativa karaktären. Dessa två karaktärer har i sin tur en positiv och en negativ pol vardera. Innan vi beskriver dessa måste vi dock beskriva den symbolism som är central för alla dessa element, nämligen kärlet.

Kärlet är den arketypiska symbol som är det femininas essens. Mannens upplevelse av kvinnan, liksom kvinnans upplevelse av sig själv, kan beskrivas genom ekvationen kvinnan = kropp = kärl. Neumann säger:

“Its entrance and exit zones are of special significance. Food and drink are put into this unknown vessel, while in all creative functions, from the elimination of waste and the emission of seed to the giving forth of breath and word, something is ‘born’ out of it”

Alla kroppsöppningar var särskilt viktiga för den tidiga människans konstnärliga uttryck eftersom de befinner sig mitt emellan in- och utsidan och utgör en ”portal” mellan kroppskärlets mörka och okända insida, där den omedvetna världen av instinkter finns, och världen utanför.

Kvinnan är kärlet par excellence. Hon är livskärlet som skyddar barnet och föder det ur sin kropp: ”… it is the vessel that preserves and holds fast. But, in addition, it is the nourishing vessel that provides the unborn as well as the born with food and drink” och genom:

“… the basic feminine functions – the giving of life, nourishment, warmth, and protection – can we understand why the Feminine occupies so central a position in human symbolism and from the very beginning bears the character of ‘greatness.’ The Feminine appears as great because that which is contained, sheltered, nourished, is dependent on it and utterly at its mercy”

Neumann ger flera exempel på hur kvinnan som kärl kommer till uttryck. Bland annat de otaliga stenåldersfigurer- och målningar som arkeologer har hittat runt om i världen. Kärlsymbolismen framträder genom framhävandet av magen och brösten, de centrala regionerna av det feminina kärlet som representerar fertilitet och det femininas skyddande och närande egenskaper. Huvudet är ofta underutvecklat på dessa figurer, inte sällan framstår det endast som ett bihang till den ”enda verkligheten” som är kroppskärlet. Det bör även framhävas att symboler såsom huset, grottan, kitteln, skålen, gravkistan och så vidare alla är variationer på det feminina kärlet som skyddande, närande eller värmande och därmed identifierade som feminina symboler. Dessa kommer återkomma i framställningen nedan.

Ofta representeras ”Den Stora Modern” som sittandes på jorden, vilket framhäver hennes nära koppling till jorden. Fötterna, vilka symboliserar fri rörelse över jorden, framställs i dessa representationer som antitesen till hennes bakdel som ”tar jorden i besittning”. Den sittande modern är den ursprungliga formen av den tronplacerade gudinnan, men även tronen själv. Den egyptiska gudinnan Isis namn betyder exempelvis “tron” eller ”säte”. Kungen sätter sig således i hennes knä och blir hennes son när han bestiger tronen: “A memory of the human form of the maternally receptive chair has been preserved down to our own time in the terms ‘arms,’ ‘legs,’ and ‘back’ of a chair.”

Det elementäras positiva element (Den Goda Modern)

En av människans ursprungliga, positiva upplevelser är överflödet, en upplevelse av det feminina kärlet som ger näring. Precis som skålar, kittlar och dylikt ger kvinnans bröst näring och typifierar kvinnan som givare av näring. Många keramiska fynd har bröstmotiv på sig som symboliserar det femininas givande karaktär. Det finns även mångfaldiga exempel på den mångbröstade gudinnan, den mest kända är troligtvis Diana av Efesos vars kropp är täckt av bröst. Den Goda Modern representeras ofta som den himmelska kon (Hathor) som när jorden med sitt mjölkregn, men även som ett livmoderskärl som spricker vid födseln och förser jorden med sina vattendrag: ”… the ground water belongs to the belly-womb region of the lower Feminine, and the heavenly rain water to the breast region of the upper Feminine.”

Neumann fortsätter:

“Thus the Feminine, the giver of nourishment, becomes everywhere a revered principle of nature, on which man is dependent in pleasure and pain. It is from this eternal experience of man, who is as helpless in his dependence on nature as the infant in his dependence on his mother, that the mother-child figure is inspired forever anew”

Det feminina är även kroppskärlet som bär allt inom sig. Burkar och behållare som arkeologer har hittat runt om i världen framställs ofta med genitalier och navlar vilka symboliserar liv. Gudinnan identifieras ofta med kitteln, den främsta symbolen för magen. I Eleusis i det antika Grekland och bland Vestas jungfrur i Rom:

”… the sacred vessels stand under the specific supervison of the priestesses. This institution is rooted in the fundamental symbolic and sociological significance of the pot. It is one of the original symbols of womanhood, while making and ornamenting of pottery are among the primordial functions of woman”

Genom hussymbolen omfattar det feminina i egenskap av givare av skydd och tillflykt även familjen och gruppen:

“… the feminine vessel character, originally of the cave, later of the house (the sense of being inside, of being sheltered, protected, and warmed in the house), has always borne a relation to the original containment in the womb”

Det elementäras negativa element (Den Hemska Modern)

Kroppskärlet och relationen mellan moder och barn utgör grunden för det positiva feminina och härrör från en intim, personlig erfarenhet. Men det feminina har som sagt även en negativ pol, ty gudinnan är ofta även:

“… goddess of death and the dead… ruling over everything that rises up and is born from her and over everything that sinks back into her. For this reason [the] Thracian goddess – found in a tomb – bears on her belly the continuous rising and descending spiral, showing her to be mistress both of life and death”

Kärl och skålar kopplas som sagt samman med det feminina, de är saker som skyddar och förvarar. Men när de uttrycker en negativ femininitet förses de ofta med en mun som representerar denna femininitets slukande och farliga natur.

Denna del av det feminina kan vi förstå på följande sätt. Medvetandet uppfattas som maskulint medan undermedvetandet som feminint, vilket innebär att medvetandets utveckling framträder som ett embryo förseglat inom modern, som ett barnlikt beroende av modern, som en relation mellan en älskad son och Den Stora Modern, och slutligen som en kamp mellan den heroiska mannen och Den Stora Modern. Det är dock inte ett manligt ångestkomplex som skapar Den Hemska Modern, utan det är helt enkelt en del av människans utveckling mot högre medvetande. Men under denna utveckling:

“… the womb of the earth becomes the deadly devouring maw of the underworld, and beside the fecundated womb and the protecting cave of earth and mountain gapes the abyss of hell, the dark hole of the depths, the devouring womb of the grave and of death, of darkness without light, of nothingness”

Modern genererar liv och allt levande på Jorden, men tar även tillbaka dem till sig själv. Därmed är symboler som kistan och sarkofagen identifierade med henne. Sjukdom, hunger och krig är hennes hjälpredor, och krigsgudinnan och jaktens gudinnor representerar människans upplevelse av livet som en kvinna ute efter blod.

Blodsoffer och lemlästning är typiska för kulter riktade mot Den Hemska Modern. Riter såsom de tillägnade den indiska Durga/Kali är karakteristiska för denna aspekt av Den Hemska Gudinnan. Hennes festivaler bestod av att hundratals djur slaktades vars blod därefter sögs upp av sand. Denna sand begravdes därefter i jorden för att säkra fertilitet och god skörd. Den Hemska Moderns destruktiva kraft sammankopplar på detta sätt förstörelse med nytt liv. Det feminina utmärks av att förnyelse, upphöjelse och pånyttfödelse föregås av en riskfylld prövning. Initierande riter utgörs därmed av målet att:

”… safeguard the individual against the annihilating power of the grave, of the devouring Feminine. Whether this Feminine is represented as grave or underworld, as hell or Maya, as heimarmeme or fate, as monster or witch, serpent or darkness, does not matter here. Death is in every case extinction of the individual and of consciousness as light; survival consists in proving that one belongs not to the darkness but to the world of the light”

Fertilitetskulter kräver på samma sätt ofta blod, död och lik för att den feminina jorden ska återupplivas och befruktas:

“Because the decisive moments in the life of the female – menstruation, deflowering, conception, and childbearing – are intimately bound up with a sacrifice of blood, the goddess perpetuates life by exacting bloody sacrifices that will assure the fertility of game, women, and fields, the rising of the sun, and success in warfare”

Det femininas transformativa element

Till detta element hör allt det som upphöjer genom vishet, tillväxt eller inspiration. Men det femininas transformativa element har även en negativ pol. Hit hör det som istället för att höja upplöser eller förstör. Här kommer vi även tala om riter/mysterier. Dessa utgår från det som för det primitiva, antika medvetandet var svårt att greppa. Psykiska processer av förändrade medvetandetillstånd, kroppsliga processer av förändring eller födelse, utvändiga processer av skapande eller förändring av omvärlden och så vidare framstod för äldre kulturer som mystiska händelser. Runt dessa bildades därför riter, kulter och symboler vars funktion det var att begripliggöra dessa processer, få dem att lyckas och därmed att få människan att upphöjas. Ett misslyckande innebar dock nedgång eller degenerering.

Ödet

Eftersom Den Stora Modern härskar över tillväxt är hon även tidens gudinna. Kvinnans menstruation, graviditet och så vidare regleras av tiden (månen enligt primitiva föreställningar) och därmed identifieras hon som den som styr över tiden. Det feminina kopplas därmed till ödet och mysterier som har med tid att göra:

”The primordial mystery of weaving and spinning has also been experienced in projection upon the Great Mother who weaves the web of life and spins the threads of fate, regardless whether she appears as one Great Spinstress or, as so frequently, in a lunar triad”

De fornnordiska nornorna är en tydlig representation av detta och fornnordiska spåkvinnor, völvor, åtnjöt stort inflytande och respekt. Vävandet kan ses som ett vävande inte bara av ödet, men av världen som sådan och av kroppen och livet. Denna symbolik finns även i den kristna madonnan som ofta representeras som vävande: ”… the mother becomes the spinning goddess of destiny [where destiny is the redemption of the world]; the child becomes the fabric of her body.” Men ödet är inte bara denna positiva aspekt vilket vi ser genom att även spindeln är en symbol för Den Hemska Modern. Nät och snara är typiska exempel på det femininas makt att binda och fjättra.

Även kvarnen är en symbol för både ödet och döden. Och bakning, liksom vävandet, är ett av det femininas mysterier. Kvinnan är givare av näring. Men kvarnen, livets hjul, kan skapa både liv och lycka som död och undergång:

”Thus the mill becomes a symbol of the negative wheel of life, the Indian samsara, the aimless cycle. But this aimless cycle is a form of the Great Round, whose positive form, in India as elsewhere, is the great containing World Mother who, like the Boetian goddess, the Vierge Ouvrante, and the Madonna of Mercy, raises her outstretched arms shelteringly”

Gudinnan över växter och djur

Trädet framstår som en viktig feminin symbol.

“In the symbolic equations of a Feminine that nourishes, generates, and transforms, tree, djed pillar, tree of heaven, and cosmic tree belong together. And the childbearing tree may be further differentiated into treetop and nest, crib and cradle”

Men träet identifieras även med dödsmodern: “… the ‘sarco-phagus,’ the devourer of flesh, the coffin that in the form of tree and pillar encloses Osiris in its wood, just as Nut in her character of coffin encloses the dead.” Bilden av himmelsträdet härrör från den feminina natthimlen och i dess skugga skyddas världen, i dess grenar växer närande frukter och från den nattliga daggen släcks världens törst. Det moderliga trädet utgör även grunden för livsträdet, korset och galgen. Myten om Oden och Yggdrasil är här ett tydligt exempel på det transformativa trädet:

”Here, it is evident, sacrifice, death, rebirth, and wisdom are intertwined on a new plane… What hangs on the tree, the child of the tree mother, suffers death but receives immortality from her, who causes him to rise to her immortal heaven, where he partakes in her essence as giver of wisdom, as Sophia. Sacrifice and suffering are the prerequisites of the transformation conferred by her, and this law of dying and becoming is an essential part of the wisdom of the Great Goddess…”

Härutöver är det även vanligt att gudinnan är jordbruksgudinna, gudinna över maten som kommer ur jorden. Gudinnan kopplas vanligtvis samman med vegetativa symboler såsom lotusblomman och rosen.

Gudinnan framträder även som härskare över djuren, och ibland framställs hon själv som ett djur. Hennes härskarskap över djuren kan även kopplas till hennes roll som jakt- och krigsgudinna:

”The Great Goddess as a goddess of the hunt and of war is for the males a goddess of death. She magically dehumanizes the men and transforms them into wild beasts, which go to their doom as satellites of the Goddess… If only indirectly, the Great Goddess favors the development of will and action among men, and she also promotes spiritual growth. For the spirit, as it first emerges from the unconscious, is fed from the primordial underground springs in the realm of the Great Mother”

Djuret symboliserar en högre grad av medvetande jämfört med det vegetativa livet, ty här framträder saker som drifter, rörelse och aktivitet:

“Precisely where man is a creature of instinct living in the image of the beast or half-beast, i.e., where he is wholly or in large part dominated by the drives of the unconscious, the guiding purpose, the unconscious spiritual order of the whole, appears as a goddess in human form, as a Lady of the Beasts”

Spirituell transformation (mysterier)

Människans upphöjelse till medvetande skedde genom en omedveten process som vi kallar ritual. För den tidiga människan var det mesta i tillvaron rituellt. Ett uttryck för detta är att dessa aktiviteter överlämnades i hemlighet och att de som utförde dem genomgick speciella rituella förberedelser. Skråna med sina seder och koder, böner och symboler i religiösa sammanhang är alla kvarlämningar av sådana riter.

Kvinnliga mysterier var ofta kopplade till vardagslivet där en del av verkligheten fick symbolisk betydelse. Återigen är kärlet den centrala symbolen. I vissa mysterier projiceras denna symbol på grottan som heligt område och tempel, men även på dess utveckling till bostad, hus, förvaringsrum och så vidare. Detta är anledningen till att byggnaden och ordnande och förberedande av bostaden ofta är kvinnans förmånsrätt. Även kläder, sömmande och vävande faller under hennes funktion, liksom skapandet av föremål att bevara mat i. Förberedelse av mat liksom insamlandet av frukt och nötter var också den kvinnliga gruppens uppgift. Även jakt, även om det var mannens uppgift, berodde för sin framgång på jaktmagi vilket var kvinnans uppdrag. Kvinnans makt över maten grundades på att de bildade hushållets centrum. I egenskap härav presiderade även kvinnan över skötseln av elden och härden, hushållets centrum, sätet för värme och förberedelse av mat samt det ursprungliga altaret. I den romerska Vestakulten bevarades detta matriarkala element och Vestas jungfrur skötte som bekant den heliga elden i Rom. Liksom många av kvinnans mysterier och riter var vestalernas riter förbjudna för mannen. Ugnen framträder här som viktig symbol: ”… it appears as sacral, life-transforming vessel, as the mystery of the uterus.” I det romerska samhället hade ugnsgudinnan en egen festival, Fornacalia. Även fermentering av frukt och bär och medicin från örter föll på kvinnorna och därmed mysterier kopplade till helande och berusning. Neumann sammanfattar:

“Thus there unfolds before us a magnificent world of feminine cultural development, which is at the same time an unfolding of feminine power… The vessel on the one hand is the form within which matter is transformed, whether it be cooked or allowed to ferment; whether it be made into medicine, poison, or intoxicant…. [This] transformation, which is viewed as magical, can only be effected by the woman because she herself, in her body that corresponds to the Great Goddess, is the caldron of incarnation, birth and rebirth”

Det femininas transformativa aspekt har även en spirituell karaktär, som genom lidande, död, offer och utplånande leder till förnyelse, återfödelse och odödlighet. Den som genomgår denna transformation måste då återvända till moderkärlet (jorden, vattnet, underjorden, kistan, grottan, kitteln och så vidare). Alla dessa omfattas i symboliken av nattens livmoder eller det omedvetna. Att sova i grottan, nedgången i underjorden, resan över natthavet, berusning och så vidare är alla rituella uttryck för en förnyelse där den gamla personligheten dör. I det gamla Egypten genomfördes exempelvis dödsritualer där farao identifierades med den döda Osiris som uppväcks av Isis.

Det femininas spirituella karaktär uppträder även i form av inspiration. Gracerna, nymferna, muserna och så vidare är de makter som människan åberopar för visdom. Liksom alla övriga feminina uttryck kopplas de alltid till symboler som kitteln, grottan, natten, månen och så vidare. De krafter som dessa figurer förkroppsligar verkar från det omedvetna och griper tag i människan. Detta är också anledningen till att de uppfattas som övernaturliga och därmed eftersöks i kulter och ritualer. Poesi har alltid uppfattats som en gåva från gudarna, till exempel skaldemjödet i fornnordisk mytologi.